Den gamle damen, vi möts igen

Omgång 3, Juventus borta.

Katakomberna kring Juventus Stadium känner jag igen som min egen byxficka. Jag spenderade några av mina bästa år här, och det är med stort vemod jag traskar omkring i mina nyinköpta designerskor och kavaj med inbroderat Lille-emblem.

- Coach!

Ropar en röst bakom ryggen på mig. Det är Quagliarella.

- Quagi!

Vi omfamnar varandra i en varm kram.

- Hur går det för dig? Hur är det med grabbarna?

- Det är skit coach. Enda sen du lämnade oss. Jag har inte spelat en enda minut, varken jag eller Alessandro. Nya tränaren spelar med Vucinic och Matri.
- Jag kollade tabellen imorse och såg att ni låg sist, ni har inte gjort många mål.
- Vad ska jag säga, jag har inte gjort en minut...


Jag får en stor klump i bröstet.

- Jag ska försöka prata med er coach, Quagi. Men jag kan inte lova någonting.
- Tack coach, tack. Lycka till ikväll!

Efter att jag lämnade Juventus tog en tränare vid namn Wilmer Smetchi över mitt Juventus. En tränare som är känd för att vara envis och hård. En tränare av den gamla skolan.

Timmen innan match stöter jag på honom utanför omklädningsrummet.

- Wilmer! Hej! ropar jag.

Wilmer vänder sig om och nickar lite kaxigt.

- Du, jag träffade Quagliarella här utanför tidigare och jag hörde att han inte gjort många minuter i år?
- Det stämmer. Han har inte gjort en enda. Jag har fyra anfallare som är bättre.
- Fyra bättre? Ni har knappt gjort några mål alls, vet du hur många mål han gjorde för mig?
- För dig ja. Nu är jag här, och han platsar inte.
- Jag försöker inte tala om för dig hur du ska göra ditt jobb. Jag säger bar...
- Vad bra, gör inte det.

Wilmer vänder sig återigen om och går därifrån.

Ett par timmare senare har Sow gjort både 0-1 och 0-2 på Juventus och trots att jag är glad över våra tre poäng lämnar jag Juventus Stadium med en tår i ögat och ytterligare vemod infinner sig i mitt bröst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0