Let's tango in Paris
När jag tog över Lille trodde inte att vi skulle befinna oss i den här situationen vi tyvärr har hamnat i. Jag visste att jag skulle komma in i laget efter sex omgångar, men jag trodde att jag skulle ha mer poäng att jobba med. Nu står vi på fyra poäng och det är långt ifrån godkänt.
När vi kommer fram till den gigantiska parkeringen utanför Parc des Princes regnar snöflingorna ner utanför fönstret. Termometern står på -8 och förutsättningarna för en bra fotbollsmatch är på förhand små.
I omklädningsrummet minuterna före matchstart är stämningen återhållsam och det känns som att de alla väntar på att jag ska ta till ord. För första gången är jag nervös inför att prata med mitt lag.
- Kom igen killar, samlas runt mig här.
Spelarna och ledarna trevar fram.
- Ni ska veta att allt jag sagt till er stämmer. Jag är här för att vinna titlar och det antar jag är vad ni är ute efter också. Vi har inte börjar säsongen bra, men vi ska fan avsluta den bra. Vi behöver 8 poäng för att klara oss kvar, och jag skulle tippa på att 14 behövs för uppflyttning. Visst vore det kul med uppflyttning men det är viktigt att komma ihåg att det här är vår första säsong. Ingen press.
Samtliga grabbar nickar instämmande.
- En sak till innan ni går ut. Mavuba, kom fram hit.
Mavuba ser lite chockerad ut, nästan rädd, när han kliver ett par steg framåt.
- Det är du som ska leda det här laget. Du slet som ett jävla djur på träningen igår, du är ett föredöme för hela det här lagbygget. Du är vår lagkapten.
- Tack coach, jag ska inte svika dig.
PSG med Pastore i spetsen kickar igång matchen. Snöovädret ställer till problem redan från minut ett och det är svårt för spelarna att ibland ens se den orangea bollen. Det hjälper inte heller att båda lagens matchställ går i rött, blått och vitt.
I den 12e minuten bryter Pedretti in från sin kant och chippar in bollen precis framför deras keeper. Bollen kan rensas tämligen enkelt av Parisförsvaret och hamnar ett par meter utanför straffområdet. Deras lagkapten och mittback Sakho får tag i bollen och är just på väg att rensa bollen när Mavuba drar på en rush och snor åt sig bollen.
Mavuba fortsätter att driva fram bollen och bokstavligt talat plöjer igenom två försvarare till i sin väg och drar på tåpaj som slinker förbi målvakten och in nere vid ena stolproten.
1-0!
Brunkermål. Mavuba agerar precis med det föredömet jag hoppades på att han skulle göra.
Efter första målet tar vi kommandot och jag antar att det tidiga målet ger grabbarna extra krafter med tanke på hur kass deras poängskörd hittills har varit.
Vädret fortsätter dock att ställa till problem och flertalet av våra anfall avbryts enbart på grund av att det framstår förvirring vid deras straffområde.
I den 45:e minuten kommer Joe Cole på sin vänsterkant och serverar en lång crossboll till Eden Hazard. Han plockar ner bollen på bröstet och trummar på framåt längs vänsterkanten. Väl vid straffområdet går Paris högerback ut och ska stöta, Eden drar honom, han drar ytterligare två backar innan han är fri med målvakten och kan vrista in bollen förbi honom. Ett stycke fantastiskt fotbollsmål som kommer etsa sig fast på mina trumhinnor för evigt. 2-0!
I halvtid är skottstatistiken 1-11, det känns som vår match det här.
Andra halvlek fortsätter om möjligt ännu bättre än där vi avslutade den första. Vi radar upp chanser offensivt medans vår backlinje rensar upp varenda boll som kommer i deras väg.
I den 60:e minuten vinner Mavuba en boll på mittfältet och lägger snabbt ut den på Pedretti på högerkanten. Vad som händer efter det är egentligen svårt att beskriva. Men det gick något sånt här: Pedretti-Klapp-Klapp-Klapp-Pedretti - MÅL! 3-0! Pedretti och samtliga tre anfallare är inblandade i målet och vi har gjort ytterligare ett fantastiskt mål.
Sex minuter senare har vi en hörna från höger som Hazard går ut för att ta. Hörnan i sig är inget speciellt, snarare rätt kass. Men i sekvensen efter slarvar Paris återigen med en rensning, något som Sow snabbt uppfattar och kan rycka in mellan två försvare och komma fri med målvakten. Sow är vår allra säkraste målgörare och gör ingen besviken, en enkel vrickning med högerfoten och en sekund senare rasslar det till i nätet bakom keepern. Vi har 4-0 mot PSG, borta, i snöoväder.
Vid det här laget är PSG ett slaget lag och vi behöver egentligen bara spela av matchen. Jag reser mig upp från bänken och skriker till grabbarna.
- OFFENSIVT! GÅ UPP OFFENSIVT! DET ÄR VÄL KUL ATT GÖRA MÅL VA?
Samtliga spelare ser rätt konfunderade ut men gör som jag säger och lägger i ytterligare en offensiv växel. Det är nästan så jag står och tycker synd om parisarna när de inser att vi är ute efter ytterligare mål.
I den 84:e minuten lönar det sig. Precis utanför straffområdet fäller PSG:s serbiske back Bisevac lille Hazard och domaren plockar fram ostskivan direkt.
Hazard reser sig upp och haltar till en början, men går genast efter bollen och lägger upp den för frispark. En frispark han tar själv. Bollen tar i underkant av ribban och dansar sig in bakom mållinjen. 5-0, rätt upp i deras ärslen.
När domaren blåser av matchen skiner samtliga spelare upp i ett stort leende. Jag märker på dem att de behövde det här.
När Mavuba kliver av planen stannar han till hos mig, ger mig en kram och säger.
- Tack.
- Hur känns det att vinna Rio?
- Det känns fantastiskt coach.
När vi kommer fram till den gigantiska parkeringen utanför Parc des Princes regnar snöflingorna ner utanför fönstret. Termometern står på -8 och förutsättningarna för en bra fotbollsmatch är på förhand små.
I omklädningsrummet minuterna före matchstart är stämningen återhållsam och det känns som att de alla väntar på att jag ska ta till ord. För första gången är jag nervös inför att prata med mitt lag.
- Kom igen killar, samlas runt mig här.
Spelarna och ledarna trevar fram.
- Ni ska veta att allt jag sagt till er stämmer. Jag är här för att vinna titlar och det antar jag är vad ni är ute efter också. Vi har inte börjar säsongen bra, men vi ska fan avsluta den bra. Vi behöver 8 poäng för att klara oss kvar, och jag skulle tippa på att 14 behövs för uppflyttning. Visst vore det kul med uppflyttning men det är viktigt att komma ihåg att det här är vår första säsong. Ingen press.
Samtliga grabbar nickar instämmande.
- En sak till innan ni går ut. Mavuba, kom fram hit.
Mavuba ser lite chockerad ut, nästan rädd, när han kliver ett par steg framåt.
- Det är du som ska leda det här laget. Du slet som ett jävla djur på träningen igår, du är ett föredöme för hela det här lagbygget. Du är vår lagkapten.
- Tack coach, jag ska inte svika dig.
PSG med Pastore i spetsen kickar igång matchen. Snöovädret ställer till problem redan från minut ett och det är svårt för spelarna att ibland ens se den orangea bollen. Det hjälper inte heller att båda lagens matchställ går i rött, blått och vitt.
I den 12e minuten bryter Pedretti in från sin kant och chippar in bollen precis framför deras keeper. Bollen kan rensas tämligen enkelt av Parisförsvaret och hamnar ett par meter utanför straffområdet. Deras lagkapten och mittback Sakho får tag i bollen och är just på väg att rensa bollen när Mavuba drar på en rush och snor åt sig bollen.
Mavuba fortsätter att driva fram bollen och bokstavligt talat plöjer igenom två försvarare till i sin väg och drar på tåpaj som slinker förbi målvakten och in nere vid ena stolproten.
1-0!
Brunkermål. Mavuba agerar precis med det föredömet jag hoppades på att han skulle göra.
Efter första målet tar vi kommandot och jag antar att det tidiga målet ger grabbarna extra krafter med tanke på hur kass deras poängskörd hittills har varit.
Vädret fortsätter dock att ställa till problem och flertalet av våra anfall avbryts enbart på grund av att det framstår förvirring vid deras straffområde.
I den 45:e minuten kommer Joe Cole på sin vänsterkant och serverar en lång crossboll till Eden Hazard. Han plockar ner bollen på bröstet och trummar på framåt längs vänsterkanten. Väl vid straffområdet går Paris högerback ut och ska stöta, Eden drar honom, han drar ytterligare två backar innan han är fri med målvakten och kan vrista in bollen förbi honom. Ett stycke fantastiskt fotbollsmål som kommer etsa sig fast på mina trumhinnor för evigt. 2-0!
I halvtid är skottstatistiken 1-11, det känns som vår match det här.
Andra halvlek fortsätter om möjligt ännu bättre än där vi avslutade den första. Vi radar upp chanser offensivt medans vår backlinje rensar upp varenda boll som kommer i deras väg.
I den 60:e minuten vinner Mavuba en boll på mittfältet och lägger snabbt ut den på Pedretti på högerkanten. Vad som händer efter det är egentligen svårt att beskriva. Men det gick något sånt här: Pedretti-Klapp-Klapp-Klapp-Pedretti - MÅL! 3-0! Pedretti och samtliga tre anfallare är inblandade i målet och vi har gjort ytterligare ett fantastiskt mål.
Sex minuter senare har vi en hörna från höger som Hazard går ut för att ta. Hörnan i sig är inget speciellt, snarare rätt kass. Men i sekvensen efter slarvar Paris återigen med en rensning, något som Sow snabbt uppfattar och kan rycka in mellan två försvare och komma fri med målvakten. Sow är vår allra säkraste målgörare och gör ingen besviken, en enkel vrickning med högerfoten och en sekund senare rasslar det till i nätet bakom keepern. Vi har 4-0 mot PSG, borta, i snöoväder.
Vid det här laget är PSG ett slaget lag och vi behöver egentligen bara spela av matchen. Jag reser mig upp från bänken och skriker till grabbarna.
- OFFENSIVT! GÅ UPP OFFENSIVT! DET ÄR VÄL KUL ATT GÖRA MÅL VA?
Samtliga spelare ser rätt konfunderade ut men gör som jag säger och lägger i ytterligare en offensiv växel. Det är nästan så jag står och tycker synd om parisarna när de inser att vi är ute efter ytterligare mål.
I den 84:e minuten lönar det sig. Precis utanför straffområdet fäller PSG:s serbiske back Bisevac lille Hazard och domaren plockar fram ostskivan direkt.
Hazard reser sig upp och haltar till en början, men går genast efter bollen och lägger upp den för frispark. En frispark han tar själv. Bollen tar i underkant av ribban och dansar sig in bakom mållinjen. 5-0, rätt upp i deras ärslen.
När domaren blåser av matchen skiner samtliga spelare upp i ett stort leende. Jag märker på dem att de behövde det här.
När Mavuba kliver av planen stannar han till hos mig, ger mig en kram och säger.
- Tack.
- Hur känns det att vinna Rio?
- Det känns fantastiskt coach.
Kommentarer
Trackback