El Hulkœ diablö
Omgång 2, Porto hemma.
Det var ett tag sedan vi inledde seriespelet positivt. Även om vi inte tog med oss tre poäng från Moskva kände vi, och framförallt jag, att det fanns mer där. Vi var ju faktiskt bra i andra halvlek, men återigen var det problemet med avsluten som förstörde för oss.
Vucinic och Matri får återigen starta då varken Quagliarella eller Del Piero inte är helt återställda än. För ett par säsonger sedan fanns inte ens en tanke på att bänka någon av de två, men det senaste året har Quagliarella överglänst de båda och framförallt Vucinic.
Matchen står och svänger fram och tillbaka från minut ett, och inget av lagen tar riktigt det kommandot som behövs för att få ett övertag. Elia och Krasic ute på kanterna försöker spela loss, men en blöt plan gör det inte lättare för dem och speciellt inte för Eljero som har sin största styrka i offensiva och snabba löpningar.
I den 37:a minuten tar Hulk emot bollen utanför straffområdet och försöker vända bort Barzagli som snyggt får ut en fot på bollen.
Domaren blåser, frispark. Felaktigt och 100% löjligt och felaktigt idiotiskt.
Hulk tvekar inte utan tar frisparken själv framför en snopen Falcao. 4 sekunder senare ligger bollen inne i nätmaskerna efter att Hulk dragit till med en stenhård vrist till höger om Buffon i mål.
Första halvlek trevar trots det på och vårt mittfält sliter på bra, framförallt Vidal, och fördelar bollar upp till både Matri och Vucinic. Ingen av de förvaltar sina lägen, och efter halva matchen skulle vi egentligen ha gjort ett mål, kanske två.
I omklädningsrummet i halvtid är många spelare sänkta.
- Fabio! Alessandro! Kom hit.
Både Quagliarella och Del Piero vandrar fram till mig med överdragströjorna på.
- Hur känner ni? Hur många minuter klarar ni?
- Vi älskar den här klubben coach, vi spelar så länge du vill att vi ska spela.
- Ta av er tröjorna och värm upp, ni ska in.
Andra halvlek är två minuter gammal när Vidal roffar åt sig bollen vid mittcirkeln och snabbt driver upp bollen. Vidal drar en back innan han passar vidare bollen till Del Piero som sedan skrarvar vidare till Quagliarella.
BOOM!
47:e minuten, Quagli med en stenhård tåpaj i målvaktens vänstra hörn. Del Piero och Quagliarella har än en gång visat att hjärta slår skyhöga löner och iskalla högerfötter.
Målet blir som en injektion för hela laget och firma Elia-Krasic fortsätter att leka cirkus ute på kanterna med Portos ytterbackar.
I den 68:e minuten spelar Krasic fram Del Piero som lite besvärat sulfintar sig in i straffområdet och blir fult fälld bakifrån av en portugisisk back. T.o.m idioten till domare uppfattar situationen rätt och blåser i sin pipa, straff!
Pirlo, som genom alla säsonger är hundraprocentig från straffpunkten slår enkelt in den nere vid högra stolpen.
Efter vår fantastiska vändning och laginsats går luften ur Porto, och de sista 20 minuterna är en enda lång transportsträcka av glädje. Vi är obesegrade efter två omgångar.
