From the bottom to the top

- Duscha och åk hem nu killar. Det är en ny dag imorrn, det här är inte hela världen.

Inför den här säsongen röstades ett nytt förslag igenom hos FIFA, att lag som tidigare inte har fått deltaga i seriespel nu får det, så kallade wild card-platser. En av dessa platser gick till Belgiens landslag, och det var mot dem vi ställdes mot i omgång 5.

Vår offensiva kraft i Elia - Quagliarella - Del Piero - Krasic har efter tre matcher ihop blivit rejält samspelta och de senaste omgångarna har de haft lekstuga med i princip allt. De älskar med fotboll och kanske även med varandra, det är ingenting jag bryr mig om och om de nu skulle göra det så står jag bakom det beslutet.

I den 9:e matchminutet får Krasic bollen ute på sin vänsterkant och slår ett hårt skruvat inlägg på första stolpen som Quagliarella snyggt möter med huvudet. 1-0! Återigen en bra start och det är skönt att för en gång skull slippa stå och skrika desperata offensiva direktiv från sidlinjen.


Belgiens störst lysande stjärna är Marouane Fellaini och han ställer till problem för oss matchen igenom från sin mittfältsposition. Om deras elva bestått av 4 Fellaini till hade vi förmodligen förlorat idag, men nu har de bara en.

I den 58:e minuten vinner Pirlo bollen på mitten och slår en djupledare fram till Quagliarella som väggspelar sig fram igenom Belgiens försvar tillsammans med Del Piero och 2-0 är ett faktum. Firma Del Piero-Quagliarella har återigen levererat och är just nu seriens hetaste anfallspar.

Innan matchen slutar får Belgien straff i 65:e minuten efter att De Ceglie är för sent in i en situation. Det är givetvis Fellaini som tar hand om straffen och lirare som han är försöker han retsamt chippa in bollen i mitten.

Buffon står kvar och räddar straffen och hela situationen slutar med att Buffons räddning är ännu retsammare än vad målet hade blivit och Fellaini får gå och lägga sig med skämskudden ikväll.

2-0 slutar matchen och efter 5 omgångar har vi 13 poäng. 14 krävs för uppflyttning och vi har 5 matcher kvar.

Nu jävlar är vi på gång.

Lyon, denna Rônes pärla och hela Europas gastronomiska huvudstad, fint belägen vid floden Saône. Men det är egentligen skitsamma, det enda vi bryr oss om är att det här spelas fotboll, och ikväll spelas det mot hela Italiens lag - Juventus.

Lyon är i år vad vi var förra året, ett ostabilt lag utan något större självförtroende och det märks direkt från matchstart där vi äger bollen från minut ett.

I den 10:e matchminuten får vi en hörna från vänster som Pirlo slår. Bollen når Quagliarella som får på en bra träff med huvudet och tvingar målvakten att stöta ut bollen. I situationen efter får Krasic bollen och tar sig in i straffområdet för att fyra iväg högersläggan men blir fult fälld av fransk back. Straff! Pirlo slår iskallt in den som så många gånger förr och 0-1 är ett faktum.

Fyra minuter senare får vi ytterligare en hörna som Clément Grenier snyggt nickar in i eget mål, möjligen p.g.a Lichtsteiner som knuffar till honom precis i rätt ögonblick. 0-2.

I halvtid är minerna på samtliga spelare uppåt, tvärtom emot vad det var häromkvällen.

- Det här är Juventus killar. Inte den skiten ni hållt på med senaste säsongerna. Det här är vad Juventus handlar om.

Andra halvlek fortsätter precis som den första. Vi dominerar spelet och bollinnehavet ökar mer och mer för varje minut som går.

Lyons försvarsspel är som en schweizerost och deras anfall är fantasilöst. I den 78:e minuten får deras supportrar nog och kaos utbryter på läktarna. Domaren (din fega fitta!!!) blåser av matchen och den skrivs som 0-3.

Tråkigt att en vinst ska sluta på det här viset för att domaren kissar i byxorna. Men vi är nöjda.

4 matcher, 3 vinster, 1 oavgjord.

Tåget har börjat rulla igång tuut tuuut!

Omgång 2, Porto hemma.

 

Det var ett tag sedan vi inledde seriespelet positivt. Även om vi inte tog med oss tre poäng från Moskva kände vi, och framförallt jag, att det fanns mer där. Vi var ju faktiskt bra i andra halvlek, men återigen var det problemet med avsluten som förstörde för oss.

 

Vucinic och Matri får återigen starta då varken Quagliarella eller Del Piero inte är helt återställda än. För ett par säsonger sedan fanns inte ens en tanke på att bänka någon av de två, men det senaste året har Quagliarella överglänst de båda och framförallt Vucinic.

 

Matchen står och svänger fram och tillbaka från minut ett, och inget av lagen tar riktigt det kommandot som behövs för att få ett övertag. Elia och Krasic ute på kanterna försöker spela loss, men en blöt plan gör det inte lättare för dem och speciellt inte för Eljero som har sin största styrka i offensiva och snabba löpningar.

 

I den 37:a minuten tar Hulk emot bollen utanför straffområdet och försöker vända bort Barzagli som snyggt får ut en fot på bollen.

Domaren blåser, frispark. Felaktigt och 100% löjligt och felaktigt idiotiskt.

Hulk tvekar inte utan tar frisparken själv framför en snopen Falcao. 4 sekunder senare ligger bollen inne i nätmaskerna efter att Hulk dragit till med en stenhård vrist till höger om Buffon i mål.

 

Första halvlek trevar trots det på och vårt mittfält sliter på bra, framförallt Vidal, och fördelar bollar upp till både Matri och Vucinic. Ingen av de förvaltar sina lägen, och efter halva matchen skulle vi egentligen ha gjort ett mål, kanske två.

 

I omklädningsrummet i halvtid är många spelare sänkta.

 

- Fabio! Alessandro! Kom hit.

Både Quagliarella och Del Piero vandrar fram till mig med överdragströjorna på.

- Hur känner ni? Hur många minuter klarar ni?

- Vi älskar den här klubben coach, vi spelar så länge du vill att vi ska spela.

- Ta av er tröjorna och värm upp, ni ska in.

 

Andra halvlek är två minuter gammal när Vidal roffar åt sig bollen vid mittcirkeln och snabbt driver upp bollen. Vidal drar en back innan han passar vidare bollen till Del Piero som sedan skrarvar vidare till Quagliarella.

BOOM!

47:e minuten, Quagli med en stenhård tåpaj i målvaktens vänstra hörn. Del Piero och Quagliarella har än en gång visat att hjärta slår skyhöga löner och iskalla högerfötter.

 

Målet blir som en injektion för hela laget och firma Elia-Krasic fortsätter att leka cirkus ute på kanterna med Portos ytterbackar.

 

I den 68:e minuten spelar Krasic fram Del Piero som lite besvärat sulfintar sig in i straffområdet och blir fult fälld bakifrån av en portugisisk back. T.o.m idioten till domare uppfattar situationen rätt och blåser i sin pipa, straff!

Pirlo, som genom alla säsonger är hundraprocentig från straffpunkten slår enkelt in den nere vid högra stolpen.

 

Efter vår fantastiska vändning och laginsats går luften ur Porto, och de sista 20 minuterna är en enda lång transportsträcka av glädje. Vi är obesegrade efter två omgångar.

 

Nykomlingar i Division 9 i år är CSKA Moskva, från ja, Moskva. Ett väldigt intressant lag som framförallt är individuellt spelskickligt med spelare som Vagner Love, Seydou Doumbia, Keisuke Honda och framförallt lagkaptenen och målvakt i ryska landslaget Igor Akinfeev.

Jag kliver in i omklädningsrummet efter vår sista match för den här säsongen. De två sista matcherna slutade med en förlust och till slut ett kryss på hemmaplan mot Porto.

Stämningen i omklädningsrummet är god och jag reagerar över hur pass lätt många av dem tar det. Är de nöjda med vad de presterat i år?

- Vad håller ni på med?

Samtliga spelare vänder sig mot mig och ser ut som fågelholkar.

- Är ni nöjda med vad ni har åstadkommit i år? Är ni nöjda med att ni tryggt klarar er kvar i den näst sämsta serien?

Intervju med MEKSCHMEK

 

- Som det ser ut nu är vi ett lag för mitten i tabellen.

 

 

 

Att påstå att MEKSCHMEK är nöjd efter gårdagens kryssmatch vore att ljuga. Matchens resultat innebar att hans Juventus efter 8 matcher är helt borta ur toppstriden, något de på förhand inte hade räknat med.

- Hela matchen präglades av en stark vind. I första halvlek hade vi medvind och skulle ha utnyttjat det. Vi hade ett par lägen men spelade oss egentligen aldrig till nått fritt läge utan det var halvchanser.

 

Efter åtta matcher i Division 9 står alltså Juventus, mångas tippade toppkandidater, på blygsamma 9 poäng. Senaste segern kom mot PSG och media är inte sena med att klaga på Juve efter vad de presterat. MEKSCHMEK menar dock att media ofta stirrar sig blinda på resultat och inte ser till de faktiska omständigheterna.

 

- Vi har egentligen inte förstärkt vår trupp i år. Att media sedan pratar om uppflyttning förstår jag. Visst har resultaten gått emot oss men spelmässigt har det inte varit allt för bra på försäsongen heller, och en uppflyttning är inget jag egentligen har trott på.

 

- Som det ser ut nu är vi ett lag för mitten av tabellen. Nu är det tufft med skadan på Del Piero också, vi får reda på hur allvarlig den är i eftermiddag. Många säger att vi har en bred trupp men om vi tittar på mittfältet, exempelvis, så ser vi att det inte finns så mycket bredd om det blir lite skador.

 

Det som sett mest oroväckande ut i Juventus har varit att man fallit ihop totalt då man hamnat i underläge i matcherna. Det verkar saknas trygghet i laget, något som MEKSCHMEK delvis håller med om.

 

- Visst, vi har fått en ganska pressad start. Men inom laget är vi ändå ganska trygga, det är inte vi som satt de skyhöga kraven, det är ju experterna... det är orättvist mot spelarna att kräva guld och gröna ängar när vi egentligen inte har förstärkt våran trupp.

 Hur känner du inför nästa säsong? Alla experter instämmer om jag säger att ni är ett alldeles för bra lag för att fastna i division 9.


- Vi är bättre än vad vi har visat. Vårt stora problem är att spelarna inte tror på sig själva och underpresterar just därför. Vi har hamnat i en ond cirkel, där varje spelare framförallt behöver jobba på sitt psyke och våga tro på sig själva.

För Juventus del väntar nu match redan ikväll. En match som MEKSCHMEK är medveten om kommer bli tufft, då de möter ett lag som slåss för nedflyttning.

 

- Men det är skönt med match så snabbt igen, vi behöver det för att ladda om. Det är full satsning som gäller, det finns inga lätta matcher.

 

Så det blir bästa möjliga lag som ställer upp?

 

- Ja, det blir det säkerligen.

Edinson Cavani 4 - 0 Juventus

Många tröttare spelare klev in i omklädningsrummet idag. De flesta av dem fick en extra dag ledigt då deras landslag kvalificerade sig till EM i Polen/Ukraina i sommar.

 

Kvällens drabbning mot Sporting Club de Portugal blir spännande. Två spelskickliga lag och båda två tippade att ta klivet upp i åttan.

 

- Räkna lite matemazione killar? 

2-1 hemma mot ett bottentippat Villareal i Division 9!

- SÄTT ER NER!

Förutsättningar för att leva kvar i division 8: 1 poäng.

Malaga hemma på Juventus Stadium i den 9:e omgången. Malaga, detta storsatsande lag med storspelare som Ruud Van Nistelrooy, Martín Demichelis, Júlio Baptista och supertalangen Francisco Portillo som är fostrad i klubben. Han delar förövrigt efternamn med Real Madrids gamle talang Javier Portillo som i början av 00-talet spåddes bli den nye Raúl. Nu blev det inte så, Javier spelar just nu i Las Palmas efter korta sejourer i Gimnastic, Osasuna och Hercules innan dess.

 

Matchen börjar i ett rasande temp från båda håll, men speciellt från oss.

Del Piero som knytit fast sin starttröja längs midjan börjar matchen med ett lurigt skott som Malagas keeper stöter ut till hörna i den 4:e minuten.

Anfallet efter träffar Júlio Baptista stolen med en lismande långskott, och så här håller det på.

Efter första halvlek är skottstatistiken 12-8 till vår fördel och 3-1 i stolpträffar (där b.la Pirlo skruvat en frispark snyggt över muren som tyvärr tippas i stolpen och ut)

 

- Kom igen nu! Visa att ni vill ha det här, vill vi åka ner igen eller vill vi vara kvar?

- JA!

- JA?

- JAAA!!!!!

 

Andra halvlek börjar där den första slutade med hawaiifotboll, fram och tillbaka, fram och tillbaka enda tills den sista kvarten då vi befäster vår position på offensiv planhalva.

Dock är det så, precis som i många andra matcher, att vi inte är tillräckligt giftiga där framme. Just nu saknas den där sista biten av kreativitet eller styrka som krävs för att avgöra sådana här matcher.

 

0-0 slutar det och även om vi inte är nöjda så är det ytterligare 1 poäng.

 

1 match kvar, 1 poäng kvar.

Status inför de sista två matcherna i Division 8:

Vi ska åka härifrån med våra huvuden högt killar. Ni har inte gjort bort er.
Vi kom till den här cupen med brustna hjärtan och sargade självförtroenden, vi åker härifrån med nytt mod, och nya krafter.
Vi har visat Europa vilka vi är, och det är vad vi ska ta med oss hem.
Vi kom hit som individer, vi åker härifrån som en.

Både jag och Luciento är stolta över.

Nästa gång.

Eftersom Schalke och Borussia är geografiskt teoretiskt grannar bestämde jag och assistant coach Luciento Valderama oss för att stanna i detta glädjens land i väntan på nästa match.