Fittnapoli
/Älskar fotboll! (och Edinson Cavani, som gjorde tre mål idag, grattis gubben!!)
Den gamle damen, vi möts igen
Katakomberna kring Juventus Stadium känner jag igen som min egen byxficka. Jag spenderade några av mina bästa år här, och det är med stort vemod jag traskar omkring i mina nyinköpta designerskor och kavaj med inbroderat Lille-emblem.
- Coach!
Ropar en röst bakom ryggen på mig. Det är Quagliarella.
- Quagi!
Vi omfamnar varandra i en varm kram.
- Hur går det för dig? Hur är det med grabbarna?
- Det är skit coach. Enda sen du lämnade oss. Jag har inte spelat en enda minut, varken jag eller Alessandro. Nya tränaren spelar med Vucinic och Matri.
- Jag kollade tabellen imorse och såg att ni låg sist, ni har inte gjort många mål.
- Vad ska jag säga, jag har inte gjort en minut...
Jag får en stor klump i bröstet.
Fuck you Roma, omgång 2
Roma, eller "La Maggica" det förmodligen det lag som har de mest hängivna supportrarna i hela seriesystemen i form av A.S Roma Ultras, Giovinezza, och framförallt Fedayn.
(PSG hade knipit förstaplatsen rent publikmässigt om det inte vore för att all form av supporterkultur är lika med bannlyst och i allra högsta grad brottsligt på Saint Germains matcher)
Det är därför alltid en fröjd att komma till Stadio Olimpico under dessa förhållanden och det gäller även mötena med Lazio som också har en fantastisk supporterskara.
Roma kommer även dem från en stark förstamatch i serien och det är därför ett väldigt spännande möte idag där två favorittippade lag tidigt slåss om ett visst avstånd ner till de övriga lagen.
I den 17:e minuten vinner vår duktiga kapten Mavuba bollen på mittplan efter en stabil glidtackling med dobbarna före. Med en viss smula tur får han själv med sig bollen efter tacklingen och kan driva upp bollen mot offensivt straffområde. Eftersom Mavuba är lagets enda mörschare är hans teknik inte något han glänser med, vilket han är mycket medveten om själv. Precis utanför Romas straffområde går båda mittbackarna på och Mavuba klämmer sig igenom med enbart råstyrka, får bollen en bit ifrån sig, kastar sig efter bollen - återigen med dobbarna före och från bänken ser jag bollen sakta men säkert rulla över mållinjen fram till 0-1. Fantastiska kämparinsats av Mavuba igen, och valet av lagkapten känns väldigt, väldigt bra.
Efter målet trummar Roma igång de italienska taktpinnarna och kommer in i matchen mer och mer, det är framförallt gamle #10 Totti som ställer till problem för vår backlinje, och han tillsammans med Perotta får ses som första halvlekens spelare.
Precis innan klockan slår över till 45 minuter och vila blir Roma tilldelade en högst tveksam straff. Bojan Krkic försöker ta sig förbi Debuchy ute på kanten och snubblar på sina egna fötter i dribblinsögonblicket. Domaren blåser straff, och den här nya regeln att man kan lägga sig ner för straff är något jag inte har blivit informerad om. Totti sätter den iskallt uppe i högra krysset.
Halvtid 1-1.
Andra halvlek är jämn och de riktigt farliga målchanserna saknas. Skottstatistiken efter första är 1-4 och det är något som inte ändras nämnvärt i inledningen av andra. Det dröjer enda fram till den 63:e minuten då Roma får sitt första skott på mål, ett skott som Landreau kan ta hand om tämligen enkelt.
I den 72:a minuten får Roma sitt tredje skott på mål för matchen, och det är också ett skott som går rätt in i mål. Perotta, matchens gigant, vinner bollen utanför straffområdet, passar bollen till Totti som snyggt klackar tillbaka och sekunden senare ligger bollen i nätmaskerna. Ett förbannat hårt skott är det som behövs för att beskriva målet. 2-1.
- UPP NU FÖR FAN! UPP!
Grabbarna älgar på den sista kvarten och kommer upp i offensivt straffområde på en hel del bra lägen. Det dröjer dock enda till minut 90 innan vårt slit ger utdelning.
Eden Hazard gör, som så många gånger förr, ett enormt arbete ute på sin kant. I matchens sista minut dribblar sig Hazard fri in i straffområdet så pass vackert att Romaförsvararen drar upp på läktaren och tjackar en korv med en jävla massa blod.
2-2!
Fuck you Roma.
Ny säsong
Eden Hazard, en av våra största stjärnor svarar.
Napoli, hemma.
Paris, oh Paris
Flyg inställt efter strejk
Det kan leda till kaos på alla franska flygplatser då inga flygbolag kan få akuta fel åtgärdade - på hela tre dagar.
Let's tango in Paris
När vi kommer fram till den gigantiska parkeringen utanför Parc des Princes regnar snöflingorna ner utanför fönstret. Termometern står på -8 och förutsättningarna för en bra fotbollsmatch är på förhand små.
I omklädningsrummet minuterna före matchstart är stämningen återhållsam och det känns som att de alla väntar på att jag ska ta till ord. För första gången är jag nervös inför att prata med mitt lag.
- Kom igen killar, samlas runt mig här.
Spelarna och ledarna trevar fram.
- Ni ska veta att allt jag sagt till er stämmer. Jag är här för att vinna titlar och det antar jag är vad ni är ute efter också. Vi har inte börjar säsongen bra, men vi ska fan avsluta den bra. Vi behöver 8 poäng för att klara oss kvar, och jag skulle tippa på att 14 behövs för uppflyttning. Visst vore det kul med uppflyttning men det är viktigt att komma ihåg att det här är vår första säsong. Ingen press.
Samtliga grabbar nickar instämmande.
- En sak till innan ni går ut. Mavuba, kom fram hit.
Mavuba ser lite chockerad ut, nästan rädd, när han kliver ett par steg framåt.
- Det är du som ska leda det här laget. Du slet som ett jävla djur på träningen igår, du är ett föredöme för hela det här lagbygget. Du är vår lagkapten.
- Tack coach, jag ska inte svika dig.
PSG med Pastore i spetsen kickar igång matchen. Snöovädret ställer till problem redan från minut ett och det är svårt för spelarna att ibland ens se den orangea bollen. Det hjälper inte heller att båda lagens matchställ går i rött, blått och vitt.
I den 12e minuten bryter Pedretti in från sin kant och chippar in bollen precis framför deras keeper. Bollen kan rensas tämligen enkelt av Parisförsvaret och hamnar ett par meter utanför straffområdet. Deras lagkapten och mittback Sakho får tag i bollen och är just på väg att rensa bollen när Mavuba drar på en rush och snor åt sig bollen.
Mavuba fortsätter att driva fram bollen och bokstavligt talat plöjer igenom två försvarare till i sin väg och drar på tåpaj som slinker förbi målvakten och in nere vid ena stolproten.
1-0!
Brunkermål. Mavuba agerar precis med det föredömet jag hoppades på att han skulle göra.
Efter första målet tar vi kommandot och jag antar att det tidiga målet ger grabbarna extra krafter med tanke på hur kass deras poängskörd hittills har varit.
Vädret fortsätter dock att ställa till problem och flertalet av våra anfall avbryts enbart på grund av att det framstår förvirring vid deras straffområde.
I den 45:e minuten kommer Joe Cole på sin vänsterkant och serverar en lång crossboll till Eden Hazard. Han plockar ner bollen på bröstet och trummar på framåt längs vänsterkanten. Väl vid straffområdet går Paris högerback ut och ska stöta, Eden drar honom, han drar ytterligare två backar innan han är fri med målvakten och kan vrista in bollen förbi honom. Ett stycke fantastiskt fotbollsmål som kommer etsa sig fast på mina trumhinnor för evigt. 2-0!
I halvtid är skottstatistiken 1-11, det känns som vår match det här.
Andra halvlek fortsätter om möjligt ännu bättre än där vi avslutade den första. Vi radar upp chanser offensivt medans vår backlinje rensar upp varenda boll som kommer i deras väg.
I den 60:e minuten vinner Mavuba en boll på mittfältet och lägger snabbt ut den på Pedretti på högerkanten. Vad som händer efter det är egentligen svårt att beskriva. Men det gick något sånt här: Pedretti-Klapp-Klapp-Klapp-Pedretti - MÅL! 3-0! Pedretti och samtliga tre anfallare är inblandade i målet och vi har gjort ytterligare ett fantastiskt mål.
Sex minuter senare har vi en hörna från höger som Hazard går ut för att ta. Hörnan i sig är inget speciellt, snarare rätt kass. Men i sekvensen efter slarvar Paris återigen med en rensning, något som Sow snabbt uppfattar och kan rycka in mellan två försvare och komma fri med målvakten. Sow är vår allra säkraste målgörare och gör ingen besviken, en enkel vrickning med högerfoten och en sekund senare rasslar det till i nätet bakom keepern. Vi har 4-0 mot PSG, borta, i snöoväder.
Vid det här laget är PSG ett slaget lag och vi behöver egentligen bara spela av matchen. Jag reser mig upp från bänken och skriker till grabbarna.
- OFFENSIVT! GÅ UPP OFFENSIVT! DET ÄR VÄL KUL ATT GÖRA MÅL VA?
Samtliga spelare ser rätt konfunderade ut men gör som jag säger och lägger i ytterligare en offensiv växel. Det är nästan så jag står och tycker synd om parisarna när de inser att vi är ute efter ytterligare mål.
I den 84:e minuten lönar det sig. Precis utanför straffområdet fäller PSG:s serbiske back Bisevac lille Hazard och domaren plockar fram ostskivan direkt.
Hazard reser sig upp och haltar till en början, men går genast efter bollen och lägger upp den för frispark. En frispark han tar själv. Bollen tar i underkant av ribban och dansar sig in bakom mållinjen. 5-0, rätt upp i deras ärslen.
När domaren blåser av matchen skiner samtliga spelare upp i ett stort leende. Jag märker på dem att de behövde det här.
När Mavuba kliver av planen stannar han till hos mig, ger mig en kram och säger.
- Tack.
- Hur känns det att vinna Rio?
- Det känns fantastiskt coach.
Träning #1
EXTRA!
OFFICIELLT: MEKSCHMEK presenterad som ny manager för Lille
MEKSCHMEK har nu presenterats som ny tränare för Lille OSC
Precis som ryktena berättade så kommer det bli MEKSCHMEK som blir Lilles nya huvudtränare inför nästa säsong.
Så här säger MEKSCHMEK själv på presskonferensen:
"Extremt stora förväntningar på mig här. Jag ska göra allt för att leverera framgång. Fotboll handlar om passion och klubbkänsla. I min verklighet är jag fotbollstränare och jag kan inte ändra på mig bakgrund. Jag är extremt stolt över att vara i Lille. Hade jag varit rädd eller försiktig hade jag inte tagit det här uppdraget."
Klubbens ordförande Michel Seydoux säger följande:
"Den perfekta tränaren för oss. Hungrig och med en extrem vinnarskalle. Med den här värvningen kan vi på riktigt vara med och utmana."
Visst känns det så otroligt spännande, MEKSCHMEK är en tränare med humör och jag hoppas han kan få igång spelarna.
Stockholm-födde MEKSCHMEK föredrar en offensiv 4-3-3 formation med anfallsinriktade yttermittfältare. Det låter med andra ord precis tvärtemot Lilles senaste managers. MEKSCHMEK sa, på presskonferensen igår, att han var väldigt glad över att få coacha LOSC.
”Det är med ära och ödmjukhet som jag blir manager för Lille. Så fort de sa att de var intresserade av mig så slutade jag tänka på de andra alternativen. Jag kunde ha simmat dit om det hade behövts. Mitt huvudmål är nu att ta Lille uppåt i seriesystemet men det kommer inte att bli enkelt eftersom division 9 är en mycket tuff liga. Vi kommer sannerligen att behöva stödet från läktaren. Jag gillar att se mina lag gå framåt och ständigt söka sig till chanser vid motståndarnas mål, jag vill ha ett modigt lag.
Klubbens ordförande Seydoux avslutar:
”Vi hade aldrig några tvivel. Vi fick enormt många erbjudanden, men vår analys av MEKSCHMEK är att han är en coach som har jobbat i toppen vart han än har varit. Han är ung, hoppfull, har bra relationer till många lag och han föredrar en rolig fotboll.”
Säsongsavslutning
Utbrottet från Juventus tränare - lämnar klubben rosenrasande
Här får Juventus tränare ett vansinnesutbrott – och stormar ut från presskonferensen.
- Det pissigaste jag någonsin varit med om, säger han efter tre raka förluster och nedflyttning i avslutningen av division 8.
- Det pissigaste och värsta jag någonsin varit med om, säger Juventus tränare MEKSCHMEK innan han rasande stormar ut från matchintervjun efteråt.
- Jag skiter i italiensk fotboll.
Klubbens ordförande Andrea Agnelli anser dock ledningen inte har gjort något fel.
– Vi har agerat vettigt. MEKSCHMEK är en bra tränare, kanske är han för bra för Juventus just nu, säger Agnelli och fortsätter:
– Spelartruppen motsvarar inte hans ambitioner.
MEKSCHMEK är dock av en annan åsikt.
- Det är tråkigt. Jag har levt med de här grabbarna i sju säsonger. Blod, svett och tårar. Men det är slut nu. Jag hade som mål inför säsongen att ta oss upp i sjuan och det är något vi återigen misslyckats med.
Samtidigt passar han på att påpeka att det inte handlar om spelarna, utan snarare något helt annat.
- Spelarna är underbara och jag har kommit mycket nära många av dem. Speciellt Quagi och Del Piero. Jag plockade upp dem från botten och tände deras stjärnor igen. Det är med stor sorg jag lämnar de två och de övriga grabbarna.
Klubben måste rensas. Just nu genomsyras hela föreningen av en oerhörd losermentalitet och det börjar redan uppe i styrelserummet. Det är där rensningen måste börja.
Senare på kvällen nås Quagliarella utanför Juventus Stadium.
- Coach MEKSCHMEK har betytt oerhört mycket för oss och det är med stor sorg jag säger farväl till honom. Kanske är det här det bästa, kanske inte. Det jag vet är att han är den största tränaren jag har haft och jag hoppas att våra vägar möts igen.
Semifinal
- Vi räckte inte hela vägen i år heller. Men vi har gjort ett jävligt bra försök och vi ska åka hem med huvudena högt, högre än aldrig förr. Alla vet vilka vi är, alla är och ska vara rädda för oss i fortsättningen.
Efter matchen mot Uruguay åkte jag hem med ett leende på läpparna, och det är tack vare er. T.o.m tack vare dig Vucinic. Det är den bästa fotbollen jag sett er spela sen jag kom hit, och det är vad ni ska ta med er från det här äventyret.
Vi kan slå världens bästa lag och vi ska fortsätta göra det.
Valencia 1 - 0 Juventus
Kvartsfinal EA CUP
Uruguay vann sin kvartsfinal på ett väldigt övertygande sätt. 5-1 borta mot Marseille och har efter det givetvis seglat upp som en av de farligaste konkurrenterna till att ta hem cupen i år.
De blåvita går till attack direkt på anfall och vårt försvar får redan från minut ett känna på de offensiva krafterna i Diego Forlán - Luis Suárez - Edinson Cavani. En forwardsuppsättning som borde förbjudas.
I den 12 minuten plockar Suárez upp en klantigt tappad boll av vårt mittfält och driver på framåt. Strax utanför straffområdet släpper han bollen vidare till Cavani som skarvar vidare till Forlán. Klapp, klapp, klapp - mål. Ett stycke fotbollsgodis kört rätt upp i arslet på oss.
- KOM IGEN NU KILLAR FÖR FAN! NI KAN INTE LÅTA DEM LEKA MED OSS SÅDÄR!
I matchminut 18 kommer vi till vårt första anfall. En snygg djupledare från Elia når hela vägen fram till Del Piero som tar emot den med yttern. Alessandro har rätt bra tryck i dojorna trots sina 36 år och kan rätt lätt rycka förbi duktige Godín i Uruguay som hamnar på efterkälke. Del Piero för rätt öppen bana och ska precis avlossa storsläggan när Godín vårdslöst fäller honom bakifrån. Rött kort.
Uruguay går efter en resultatlös frispark från vårt håll ner på en 4-2-1-2-uppställning och gör trots sin saknade Godín en rätt stor offensiv kraftansträngning. Tre minuter efter deras röda kort serverar Suárez en perfekt stekt djupledsboll till Forlán som retsamt kan chippa bollen över en chanslös Buffon. 0-2 efter 21 minuter, med en man mindre. Jag börjar i det här läget förstå varför de vann med 5-1 över ett sånt pass bra lag som Marseille.
Halvtid.
- Ser ni att Uruguay älskar med bollen? De älskar med den som att det vore deras fru, en snygg jävla fru dessutom. Vi måste lägga i en till växel, både offensivt och defensivt. Annars kommer vi få åka hem ikväll utslagna redan i kvartsfinal.
Gå ut och visa att ni är italianos. Gå ut och visa att ni är hela Italiens lag. Gå ut och visa att vi är Italien - Och framförallt, SLIT! KRIGA! Vi har tre byten att göra, kriga tills ni stupar.
Andra halvlek startar och vi inleder nervöst. Respekten vi har för Uruguay har bara ökat mer och mer för varje minut och det börjar i det här läget att bli så pass löjligt att jag ställer mig vid sidlinjen och skriker;
- De är inga jävla robotar, vad är ni rädda för? Spela ert spel, kriga!
I den 53:e matchminuten får vi en hörna från höger som Pirlo lättar in i mitten av straffområdet. Krasic får tag i bollen och avlossar högerfoten - STOLPTRÄFF! Bollen studsar vidare ut till vänster i straffområdet och landar hos Quagi som även han avlossar högerbössan - STOLPTRÄFF IGEN! Bollen studsar rätt ut till Elias, som gör en snabb skottfint innan han passar bollen vidare till Del Piero.
1-2 och vi har bjudit tillbaka på lite godis. Ett oerhört vackert agerande av Elia innan Del Piero kan glänsa in reduceringen.
Fyra minuter senare samlar Quagliarella upp en löst rensad boll från Uruguays försvar, fem meter utanför straffområdet.
- SKJUT QUAGI, SKJUT! ropar jag från sidlinjen.
Quagi lyssnar och sträcker ut vristen. Bollen träffar en Uruguayback och ställer deras duktiga målvakt helt som får se bollen gå in i nätmaskerna bredvid honom. 2-2 och vi har återigen hämtat hem ett underläge!
Domaren blåser för 90 minuter.
- Kom hit fort grabbar! Hur känner ni er?
- Bra coach, vi vill vinna det här. Svarar Vidal.
- Är det någon av er som vill byta? Är någon trött?
Elia, som är en av de som sprungit mest under matchen svarar.
- Det finns inget som heter trött nu, det enda som finns är vinst.
Jag har en oerhört positiv känsla när första förlängningshalvleken går igång. Grabbarna verkar för en gång skull vilja det här, de vill vinna.
Samtliga lagdelar fortsätter slita från första minuten av förlängningen och i den 97:e minuten inser jag att vi måste byta. Flera av dem har slitit ut sig totalt, framförallt offensivt.
Quagi, Del Piero och Elia byts ut alla tre och får välförtjänt stående ovationer hemma på Juventus Stadium. Vucinic, Matri och Marchisio (samtliga placerade i en iskall frysbox) får hoppa in.
En minut senare glidtacklar Marchisio till sig bollen på mittplan och serverar Vucinic med en fantastisk crosspass. Vuci drar en back, drar en till och passar bollen snett in mot straffpunkten som Matri bara behöver sätta dit foten på.
3-2! VI HAR VÄNT!
Vår vändning hade tagit luften ur vilket lag som helst, och så även Uruguay. Resterande tid av förlängningen koncentrerar vi enbart på att försvara oss och med en man kort har de inte mycket att komma med. När klockan slår över till 122 minuter blåser domaren av och vi har vunnit kvartsfinalen.
Vi har aldrig vunnit cupen...
Förväntningarna inför säsongens upplaga var därför höga och i första omgången ställs vi mot Atleticó Madrid som med deras offensiva krafter i Turan - Falcao - Reyes är livsfarliga för vilka de än möter, speciellt hemma på Vicente Calderón.
Stämningen i omklädningsrummet minuterna innan matchstart är spänd. En annars livad samling människor är väldigt tillbakadragna.
- Hur tänker ni killar, vad vill nu ha ut av cupen i år?
Pirlo, som ofta är väldigt fåordad tar ton.
- Vi vill vinna sir MEKSCHMEK. Vi ligger i division 8, men allt kan hända i cupen. Vi gick långt förra året och vi ska gå ännu längre i år.
Atleticó vinner slantsinglingen och får kicka igång den här åttondelsfinalen.
Det märks på grabbarna att de ser cupen som en chans att visa upp sig och framförallt visa upp Juventus för omvärlden. Redan vid första bolltouch drar dem igång ett farligt anfall som tyvärr slutar i en resultatlös hörna där Krasic nickar bollen tio meter utanför mål.
I den 15:e minuten får Reyes bollen ute på sin högerkant och spelar in bollen snett till Falcao som provar skott. Bollen studsar på en täckande Barzi och bollen hamnar till slut hos Turan som med ett simpelt ryck går förbi vår backlinje och skruvar in bollen bakom Buffon. Kalldusch direkt, efter 15 minuter ligger vi under med 1-0.
Första halvlek fortsätter trots det bra från vår sida och vi skapar en hel del på offensiv planhalva även om de farliga lägena saknas.
Halvtid, 1-0.
- Quagi, kom hit ett tag.
- Sí coach?
- Det är du som kan vända det här. Det är du som är navet i det här hjulet. Om du spelar bra gör de andra grabbarna det också.
- Tack coach, tack för att du tror på mig.
- Du ska ha tack Quagi. Jag tror på dig för att du själv tror på dig.
I den 52:a minuten gör Quagliarella 1-1 efter en snygg placerad nick på hörna.
I den 80:e minuten gör Quagliarella 1-2 på ett snyggt placerat skott utanför straffområdet.
Kalldusch efter 15 minuter, ett hett ångbad i den 80:e. Vi har vänt en match, igen.
Fyra minuter senare får Atleticó en straff, men istället för ytterligare en kalldusch skruvar vi upp värmen ytterligare i ångbadet då Buffon återigen står kvar i mitten och retsamt plockar ner Turans straff.
K V A R T S F I N A L!
From Russia with Love
Vi gick in i Division 8 i år med aningen lägre förväntningar än sist. Vi kan inte förvänta oss att plöja igenom varje serie och ständigt avancera. Vårt mål för säsongen är dock att hänga kvar, men inledning har börjat oroväckande negativt. Efter att vi blivit bestulna på våra tre poäng i öppningsmatchen har grabbarna inte kommit upp i den standarden de visade föregående säsong.
Idag ställdes vi borta mot Moskva, ett lag som vi är bekanta med sedan tidigare säsonger. Ett lag som också hoppat jojo mellan seriesystemen.
Quagi och Del Piero kickar igång matchen och går direkt på anfall. I den 2:a matchminuten får Pirlo tag på bollen strax utanför straffområdet och försöker placera in den uppe i krysset. Bollen träffar dock klockrent ribban och studsar ut.
Symboliskt kan tycka, det är inte mycket så här långt in på säsongen som har studsat rätt.
Fem minuter senare går CSKA för första gången upp i närheten av vårt straffområde och skaffar sig direkt en hörna.
Bollen slås långt och De Ceglie vars uppgift att hålla koll på Moskvas duktiga anfallare Vagnér Love missar sin bevakning och Love kan trycka dit bollen på halvvolley till 1-0.
Att grabbarna överhuvudtaget inte klämmer sig fast som ett gäng ryggsäckar på Love är fruktansvärt irriterade då samtliga vet hur pass farlig han är. Senaste vi möte CSKA gjorde han två mål från omöjliga situationer, resultatet av att han då får stå fri är något t.o.m jubelidioten Edinson Cavani kan gissa sig till.
Resterande tid av första halvlek backar de hem mer och mer och vi tar sakta över bollinnehavet, dock utan några seriösa försök på mål.
Andra halvlek sparkar Moskva igång och från minut 46 spelar de runt bollen inom backlinje och målvakt enbart för att få tiden att gå, och det var så stora delar av andra såg ut. Så fort de fick tag i bollen spelade de hem och höll bollen. Detta ledde givetvis till att flera av grabbarna blev irriterade, och både ett, två och tre gula kort delades ut. Som tur var drog ingen på sig två gula, en utvisning och senare avstängning hade varit det sista vi behöver just nu.
Matchen slutade 1-0 och det är nu vi måste hitta tillbaka till vårt fina spel från förra säsongen, annars kommer division 8 sluta i lika stor bedrövelse som sist.
Fotbollsskola
