Roma, eller "La Maggica" det förmodligen det lag som har de mest hängivna supportrarna i hela seriesystemen i form av A.S Roma Ultras, Giovinezza, och framförallt Fedayn.
(PSG hade knipit förstaplatsen rent publikmässigt om det inte vore för att all form av supporterkultur är lika med bannlyst och i allra högsta grad brottsligt på Saint Germains matcher)


Det är därför alltid en fröjd att komma till Stadio Olimpico under dessa förhållanden och det gäller även mötena med Lazio som också har en fantastisk supporterskara.

Roma kommer även dem från en stark förstamatch i serien och det är därför ett väldigt spännande möte idag där två favorittippade lag tidigt slåss om ett visst avstånd ner till de övriga lagen.

I den 17:e minuten vinner vår duktiga kapten Mavuba bollen på mittplan efter en stabil glidtackling med dobbarna före. Med en viss smula tur får han själv med sig bollen efter tacklingen och kan driva upp bollen mot offensivt straffområde. Eftersom Mavuba är lagets enda mörschare är hans teknik inte något han glänser med, vilket han är mycket medveten om själv. Precis utanför Romas straffområde går båda mittbackarna på och Mavuba klämmer sig igenom med enbart råstyrka, får bollen en bit ifrån sig, kastar sig efter bollen - återigen med dobbarna före och från bänken ser jag bollen sakta men säkert rulla över mållinjen fram till 0-1. Fantastiska kämparinsats av Mavuba igen, och valet av lagkapten känns väldigt, väldigt bra.

Efter målet trummar Roma igång de italienska taktpinnarna och kommer in i matchen mer och mer, det är framförallt gamle #10 Totti som ställer till problem för vår backlinje, och han tillsammans med Perotta får ses som första halvlekens spelare.

Precis innan klockan slår över till 45 minuter och vila blir Roma tilldelade en högst tveksam straff. Bojan Krkic försöker ta sig förbi Debuchy ute på kanten och snubblar på sina egna fötter i dribblinsögonblicket. Domaren blåser straff, och den här nya regeln att man kan lägga sig ner för straff är något jag inte har blivit informerad om. Totti sätter den iskallt uppe i högra krysset.

Halvtid 1-1.

Andra halvlek är jämn och de riktigt farliga målchanserna saknas. Skottstatistiken efter första är 1-4 och det är något som inte ändras nämnvärt i inledningen av andra. Det dröjer enda fram till den 63:e minuten då Roma får sitt första skott på mål, ett skott som Landreau kan ta hand om tämligen enkelt.

I den 72:a minuten får Roma sitt tredje skott på mål för matchen, och det är också ett skott som går rätt in i mål. Perotta, matchens gigant, vinner bollen utanför straffområdet, passar bollen till Totti som snyggt klackar tillbaka och sekunden senare ligger bollen i nätmaskerna. Ett förbannat hårt skott är det som behövs för att beskriva målet. 2-1.

- UPP NU FÖR FAN! UPP!

Grabbarna älgar på den sista kvarten och kommer upp i offensivt straffområde på en hel del bra lägen. Det dröjer dock enda till minut 90 innan vårt slit ger utdelning.
Eden Hazard gör, som så många gånger förr, ett enormt arbete ute på sin kant. I matchens sista minut dribblar sig Hazard fri in i straffområdet så pass vackert att Romaförsvararen drar upp på läktaren och tjackar en korv med en jävla massa blod.

2-2!

Fuck you Roma.

OFFICIELLT: MEKSCHMEK presenterad som ny manager för Lille

MEKSCHMEK har nu presenterats som ny tränare för Lille OSC

Precis som ryktena berättade så kommer det bli MEKSCHMEK som blir Lilles nya huvudtränare inför nästa säsong. 

Så här säger MEKSCHMEK själv på presskonferensen:

"Extremt stora förväntningar på mig här. Jag ska göra allt för att leverera framgång. Fotboll handlar om passion och klubbkänsla. I min verklighet är jag fotbollstränare och jag kan inte ändra på mig bakgrund. Jag är extremt stolt över att vara i Lille. Hade jag varit rädd eller försiktig hade jag inte tagit det här uppdraget."

Klubbens ordförande Michel Seydoux säger följande:

"Den perfekta tränaren för oss. Hungrig och med en extrem vinnarskalle. Med den här värvningen kan vi på riktigt vara med och utmana."

Visst känns det så otroligt spännande, MEKSCHMEK är en tränare med humör och jag hoppas han kan få igång spelarna.

Stockholm-födde MEKSCHMEK föredrar en offensiv 4-3-3 formation med anfallsinriktade yttermittfältare. Det låter med andra ord precis tvärtemot Lilles senaste managers. MEKSCHMEK sa, på presskonferensen igår, att han var väldigt glad över att få coacha LOSC.

”Det är med ära och ödmjukhet som jag blir manager för Lille. Så fort de sa att de var intresserade av mig så slutade jag tänka på de andra alternativen. Jag kunde ha simmat dit om det hade behövts. Mitt huvudmål är nu att ta Lille uppåt i seriesystemet men det kommer inte att bli enkelt eftersom division 9 är en mycket tuff liga. Vi kommer sannerligen att behöva stödet från läktaren. Jag gillar att se mina lag gå framåt och ständigt söka sig till chanser vid motståndarnas mål, jag vill ha ett modigt lag.

Klubbens ordförande Seydoux avslutar:

”Vi hade aldrig några tvivel. Vi fick enormt många erbjudanden, men vår analys av MEKSCHMEK är att han är en coach som har jobbat i toppen vart han än har varit. Han är ung, hoppfull, har bra relationer till många lag och han föredrar en rolig fotboll.”

Utbrottet från Juventus tränare - lämnar klubben rosenrasande

Här får Juventus tränare ett vansinnesutbrott – och stormar ut från presskonferensen.
- Det pissigaste jag någonsin varit med om, säger han efter tre raka förluster och nedflyttning i avslutningen av division 8.

- Det pissigaste och värsta jag någonsin varit med om, säger Juventus tränare MEKSCHMEK innan han rasande stormar ut från matchintervjun efteråt.

- Jag skiter i italiensk fotboll.

Klubbens ordförande Andrea Agnelli anser dock ledningen inte har gjort något fel.

– Vi har agerat vettigt. MEKSCHMEK är en bra tränare, kanske är han för bra för Juventus just nu, säger Agnelli och fortsätter:

– Spelartruppen motsvarar inte hans ambitioner.

MEKSCHMEK är dock av en annan åsikt.

- Det är tråkigt. Jag har levt med de här grabbarna i sju säsonger. Blod, svett och tårar. Men det är slut nu. Jag hade som mål inför säsongen att ta oss upp i sjuan och det är något vi återigen misslyckats med.

Samtidigt passar han på att påpeka att det inte handlar om spelarna, utan snarare något helt annat.

- Spelarna är underbara och jag har kommit mycket nära många av dem. Speciellt Quagi och Del Piero. Jag plockade upp dem från botten och tände deras stjärnor igen. Det är med stor sorg jag lämnar de två och de övriga grabbarna.

Klubben måste rensas. Just nu genomsyras hela föreningen av en oerhörd losermentalitet och det börjar redan uppe i styrelserummet. Det är där rensningen måste börja.

Senare på kvällen nås Quagliarella utanför Juventus Stadium.

- Coach MEKSCHMEK har betytt oerhört mycket för oss och det är med stor sorg jag säger farväl till honom. Kanske är det här det bästa, kanske inte. Det jag vet är att han är den största tränaren jag har haft och jag hoppas att våra vägar möts igen.

- Vi räckte inte hela vägen i år heller. Men vi har gjort ett jävligt bra försök och vi ska åka hem med huvudena högt, högre än aldrig förr. Alla vet vilka vi är, alla är och ska vara rädda för oss i fortsättningen.

Efter matchen mot Uruguay åkte jag hem med ett leende på läpparna, och det är tack vare er. T.o.m tack vare dig Vucinic. Det är den bästa fotbollen jag sett er spela sen jag kom hit, och det är vad ni ska ta med er från det här äventyret.

Vi kan slå världens bästa lag och vi ska fortsätta göra det.



Valencia 1 - 0 Juventus

Vi gick in i Division 8 i år med aningen lägre förväntningar än sist. Vi kan inte förvänta oss att plöja igenom varje serie och ständigt avancera. Vårt mål för säsongen är dock att hänga kvar, men inledning har börjat oroväckande negativt. Efter att vi blivit bestulna på våra tre poäng i öppningsmatchen har grabbarna inte kommit upp i den standarden de visade föregående säsong.

Idag ställdes vi borta mot Moskva, ett lag som vi är bekanta med sedan tidigare säsonger. Ett lag som också hoppat jojo mellan seriesystemen.

Quagi och Del Piero kickar igång matchen och går direkt på anfall. I den 2:a matchminuten får Pirlo tag på bollen strax utanför straffområdet och försöker placera in den uppe i krysset. Bollen träffar dock klockrent ribban och studsar ut.
Symboliskt kan tycka, det är inte mycket så här långt in på säsongen som har studsat rätt.

Fem minuter senare går CSKA för första gången upp i närheten av vårt straffområde och skaffar sig direkt en hörna.
Bollen slås långt och De Ceglie vars uppgift att hålla koll på Moskvas duktiga anfallare Vagnér Love missar sin bevakning och Love kan trycka dit bollen på halvvolley till 1-0.

Att grabbarna överhuvudtaget inte klämmer sig fast som ett gäng ryggsäckar på Love är fruktansvärt irriterade då samtliga vet hur pass farlig han är. Senaste vi möte CSKA gjorde han två mål från omöjliga situationer, resultatet av att han då får stå fri är något t.o.m jubelidioten Edinson Cavani kan gissa sig till.

Resterande tid av första halvlek backar de hem mer och mer och vi tar sakta över bollinnehavet, dock utan några seriösa försök på mål.

Andra halvlek sparkar Moskva igång och från minut 46 spelar de runt bollen inom backlinje och målvakt enbart för att få tiden att gå, och det var så stora delar av andra såg ut. Så fort de fick tag i bollen spelade de hem och höll bollen. Detta ledde givetvis till att flera av grabbarna blev irriterade, och både ett, två och tre gula kort delades ut. Som tur var drog ingen på sig två gula, en utvisning och senare avstängning hade varit det sista vi behöver just nu.

Matchen slutade 1-0 och det är nu vi måste hitta tillbaka till vårt fina spel från förra säsongen, annars kommer division 8 sluta i lika stor bedrövelse som sist.

I omklädningsrummet efter första halvlek;

- Har ni något att säga om första? Vi ligger under med 2-0 och deras anfallare lurar brallerna av er så fort de får chansen, ni kan inte låta dem komma igenom sådär lätt.

De Ceglie svarar;

- Vi vet coach. Vi pratade om det på väg ut, vi måste jobba ihop.
- Bra. Quagi och Alessandro, ni ser loja ut båda två därute. Vad ska ni göra bättre i andra?
- Vi måste jobba ihop coach, vi måste jobba för laget. Svarar Del Piero.
- Bra, gå ut och visa mig det.

Andra halvlek kickar igång och det ser bättre ut redan från avspark. Försvaret jobbar ihop och Quagi och Del Piero börjar hitta varandra däruppe. 

I den 48e minuten plockar Del Piero ner bollen och bröstar den till en springande Vidal som återigen får på en pangträff. En stenhård vrist som sitter fint nere vid vänstra stolproten. Vidals fot är just nu ett av våra farligaste anfallsvapen.

- KOM IGEN NU FÖR FAN! Skriker Vidal till killarna medans han sliter av sig tröjan i firandet. Gult kort av domaren, men det kan det vara värt i såna här lägen. Ingen av mina killar ska bli censurerade för att de är glada.

Vi kommer mer och mer in i matchen i andra halvlek och Marseille ägnar sig mest åt att försvara och slå bort bollarna, och i den 73:e minuten lönar sig. Elia roffar åt sig bollen ute på sin kant och dribblar förbi Marseilles två backar innan han slår en genomskärare in på Quagi som skarvar den in i nät.

Femton minuter senare blåser den danska domaren av matchen och vi har ytterligare en poäng med oss efter en tuff match.

En poäng, men vi vill ha mer.

Premiärskandalen: Juventus får avdrag

Trots ett bra spel säsongen igenom är det ett par slagna hjärtan som sitter i omklädningsrummet på Stadio San Paolo, Neapel.

I de två senaste matcherna har vi kammat hem noll poäng av sex möjliga, vi har behövt en ynka poäng för avancemang. Spelet har låst sig, spelarna har trillat dit i gamla vanor och firma Quagliarella - Del Piero har inte sitt fina spel sinsemellan som tidigare.

- Jag vet att det är tungt nu, men ni måste komma ihåg att vi endast behöver en poäng till grabbar. Vi behöver en poäng ikväll, det är allt som krävs. Skit i att det är Napoli vi möter, skit i Cavani. Napoli skit och framförallt Cavani är skit.

Matchen börjar inte alls som vi hade tänkt oss. Napoli tar tag i spelet direkt på avspark och spelar sig enkelt igenom vårat försvar. I den 15:e minuten har de haft fem skott på mål och tre hörnor, eller rättare sagt - Edinson Cavani har haft fem skott på mål och skaffat sig tre hörnor.


Fem minuter senare, i matchminut 20 händer det som tyvärr inte bör hända. Napoli gör 1-0 och det är givetvis denna Cavani som håller sig framme på ett inlägg.


- GRABBAR! EN POÄNG! EN POÄNG ÄR ALLT SOM BEHÖVS!


Vi rycker upp oss en del efter Napolis mål och kommer in i matchen lite, lite mer för varje minut som går. I den 34:e matchminuten plockar Del Piero ner en djupledsboll och spelar direkt tillbaka till Vidal som kommer rusande.


BOOOOOM!!!

Ljudet som ekar över San Paolo hörs hela vägen hem till gatorna i Turin och vi har 1-1, borta mot Napoli.


Resultatet står sig halvleken ut, och det är ett mycket samlat omklädningsrum jag träder in i. Spelarna sitter knäade i en ring på golvet och Vucinic är den som talar.


- Vad fan är detta? Vad håller ni på med?

Vucinic höjer sitt huvud.

- Vi ber coach, vi ber för Juve.

Jag suckar.

- Res ser upp, för i HELVETE! Det ni ska göra är att gå ut och hålla det här krysset, inte sitta här på golvet som ett gäng idioter och be!
- Vucinic. Åk hem, NU!
- Men coa...
- Åk nu innan jag drämmer till dig med en skruvdobb så din jävla morsa får komma hit och hämta dig.

I den andra halvleken fortsätter Napoli att trycka på för att jaga trepoängaren som de är i behov av för att avancera en division. Vår backlinje har en hel del att göra och rensar bort varenda boll som dimper ner i vårt straffområde.


Vi klarar av att hålla tillbaka dem fram till den 92:e minuten då Cavani dribblar sig in i vårt straffområde tills han kommer fram till De Ceglie som snyggt petar bort bollen framför fötterna på honom och Cavani lägger sig ner.


STRAFF!


Domaren går på den lätta och Cavani är på väg att fuska sig till en seger.

Omgång 2, Porto hemma.

Det var ett tag sedan vi inledde seriespelet positivt. Även om vi inte tog med oss tre poäng från Moskva kände vi, och framförallt jag, att det fanns mer där. Vi var ju faktiskt bra i andra halvlek, men återigen var det problemet med avsluten som förstörde för oss.

Vucinic och Matri får återigen starta då varken Quagliarella eller Del Piero inte är helt återställda än. För ett par säsonger sedan fanns inte ens en tanke på att bänka någon av de två, men det senaste året har Quagliarella överglänst de båda och framförallt Vucinic.

Matchen står och svänger fram och tillbaka från minut ett, och inget av lagen tar riktigt det kommandot som behövs för att få ett övertag. Elia och Krasic ute på kanterna försöker spela loss, men en blöt plan gör det inte lättare för dem och speciellt inte för Eljero som har sin största styrka i offensiva och snabba löpningar.

I den 37:a minuten tar Hulk emot bollen utanför straffområdet och försöker vända bort Barzagli som snyggt får ut en fot på bollen.

Domaren blåser, frispark. Felaktigt och 100% löjligt och felaktigt idiotiskt.

Hulk tvekar inte utan tar frisparken själv framför en snopen Falcao. 4 sekunder senare ligger bollen inne i nätmaskerna efter att Hulk dragit till med en stenhård vrist till höger om Buffon i mål.

Första halvlek trevar trots det på och vårt mittfält sliter på bra, framförallt Vidal, och fördelar bollar upp till både Matri och Vucinic. Ingen av de förvaltar sina lägen, och efter halva matchen skulle vi egentligen ha gjort ett mål, kanske två.

I omklädningsrummet i halvtid är många spelare sänkta.

- Fabio! Alessandro! Kom hit.

Både Quagliarella och Del Piero vandrar fram till mig med överdragströjorna på.

- Hur känner ni? Hur många minuter klarar ni?

- Vi älskar den här klubben coach, vi spelar så länge du vill att vi ska spela.

- Ta av er tröjorna och värm upp, ni ska in.

Andra halvlek är två minuter gammal när Vidal roffar åt sig bollen vid mittcirkeln och snabbt driver upp bollen. Vidal drar en back innan han passar vidare bollen till Del Piero som sedan skrarvar vidare till Quagliarella.

BOOM!

47:e minuten, Quagli med en stenhård tåpaj i målvaktens vänstra hörn. Del Piero och Quagliarella har än en gång visat att hjärta slår skyhöga löner och iskalla högerfötter.

Målet blir som en injektion för hela laget och firma Elia-Krasic fortsätter att leka cirkus ute på kanterna med Portos ytterbackar.

I den 68:e minuten spelar Krasic fram Del Piero som lite besvärat sulfintar sig in i straffområdet och blir fult fälld bakifrån av en portugisisk back. T.o.m idioten till domare uppfattar situationen rätt och blåser i sin pipa, straff!

Pirlo, som genom alla säsonger är hundraprocentig från straffpunkten slår enkelt in den nere vid högra stolpen.

Efter vår fantastiska vändning och laginsats går luften ur Porto, och de sista 20 minuterna är en enda lång transportsträcka av glädje. Vi är obesegrade efter två omgångar.

Intervju med MEKSCHMEK

- Som det ser ut nu är vi ett lag för mitten i tabellen.

Att påstå att MEKSCHMEK är nöjd efter gårdagens kryssmatch vore att ljuga. Matchens resultat innebar att hans Juventus efter 8 matcher är helt borta ur toppstriden, något de på förhand inte hade räknat med.

- Hela matchen präglades av en stark vind. I första halvlek hade vi medvind och skulle ha utnyttjat det. Vi hade ett par lägen men spelade oss egentligen aldrig till nått fritt läge utan det var halvchanser.

Efter åtta matcher i Division 9 står alltså Juventus, mångas tippade toppkandidater, på blygsamma 9 poäng. Senaste segern kom mot PSG och media är inte sena med att klaga på Juve efter vad de presterat. MEKSCHMEK menar dock att media ofta stirrar sig blinda på resultat och inte ser till de faktiska omständigheterna.

- Vi har egentligen inte förstärkt vår trupp i år. Att media sedan pratar om uppflyttning förstår jag. Visst har resultaten gått emot oss men spelmässigt har det inte varit allt för bra på försäsongen heller, och en uppflyttning är inget jag egentligen har trott på.

- Som det ser ut nu är vi ett lag för mitten av tabellen. Nu är det tufft med skadan på Del Piero också, vi får reda på hur allvarlig den är i eftermiddag. Många säger att vi har en bred trupp men om vi tittar på mittfältet, exempelvis, så ser vi att det inte finns så mycket bredd om det blir lite skador.

Det som sett mest oroväckande ut i Juventus har varit att man fallit ihop totalt då man hamnat i underläge i matcherna. Det verkar saknas trygghet i laget, något som MEKSCHMEK delvis håller med om.

- Visst, vi har fått en ganska pressad start. Men inom laget är vi ändå ganska trygga, det är inte vi som satt de skyhöga kraven, det är ju experterna... det är orättvist mot spelarna att kräva guld och gröna ängar när vi egentligen inte har förstärkt våran trupp.

 Hur känner du inför nästa säsong? Alla experter instämmer om jag säger att ni är ett alldeles för bra lag för att fastna i division 9.


- Vi är bättre än vad vi har visat. Vårt stora problem är att spelarna inte tror på sig själva och underpresterar just därför. Vi har hamnat i en ond cirkel, där varje spelare framförallt behöver jobba på sitt psyke och våga tro på sig själva.

För Juventus del väntar nu match redan ikväll. En match som MEKSCHMEK är medveten om kommer bli tufft, då de möter ett lag som slåss för nedflyttning.

- Men det är skönt med match så snabbt igen, vi behöver det för att ladda om. Det är full satsning som gäller, det finns inga lätta matcher.

Så det blir bästa möjliga lag som ställer upp?

- Ja, det blir det säkerligen.

Många tröttare spelare klev in i omklädningsrummet idag. De flesta av dem fick en extra dag ledigt då deras landslag kvalificerade sig till EM i Polen/Ukraina i sommar.

Kvällens drabbning mot Sporting Club de Portugal blir spännande. Två spelskickliga lag och båda två tippade att ta klivet upp i åttan.

Malaga hemma på Juventus Stadium i den 9:e omgången. Malaga, detta storsatsande lag med storspelare som Ruud Van Nistelrooy, Martín Demichelis, Júlio Baptista och supertalangen Francisco Portillo som är fostrad i klubben. Han delar förövrigt efternamn med Real Madrids gamle talang Javier Portillo som i början av 00-talet spåddes bli den nye Raúl. Nu blev det inte så, Javier spelar just nu i Las Palmas efter korta sejourer i Gimnastic, Osasuna och Hercules innan dess.

Matchen börjar i ett rasande temp från båda håll, men speciellt från oss.

Del Piero som knytit fast sin starttröja längs midjan börjar matchen med ett lurigt skott som Malagas keeper stöter ut till hörna i den 4:e minuten.

Anfallet efter träffar Júlio Baptista stolen med en lismande långskott, och så här håller det på.

Efter första halvlek är skottstatistiken 12-8 till vår fördel och 3-1 i stolpträffar (där b.la Pirlo skruvat en frispark snyggt över muren som tyvärr tippas i stolpen och ut)

- Kom igen nu! Visa att ni vill ha det här, vill vi åka ner igen eller vill vi vara kvar?

- JA!

- JA?

- JAAA!!!!!

Andra halvlek börjar där den första slutade med hawaiifotboll, fram och tillbaka, fram och tillbaka enda tills den sista kvarten då vi befäster vår position på offensiv planhalva.

Dock är det så, precis som i många andra matcher, att vi inte är tillräckligt giftiga där framme. Just nu saknas den där sista biten av kreativitet eller styrka som krävs för att avgöra sådana här matcher.

0-0 slutar det och även om vi inte är nöjda så är det ytterligare 1 poäng.

1 match kvar, 1 poäng kvar.

Vi ska åka härifrån med våra huvuden högt killar. Ni har inte gjort bort er.
Vi kom till den här cupen med brustna hjärtan och sargade självförtroenden, vi åker härifrån med nytt mod, och nya krafter.
Vi har visat Europa vilka vi är, och det är vad vi ska ta med oss hem.
Vi kom hit som individer, vi åker härifrån som en.

Både jag och Luciento är stolta över.

Nästa gång.

I omklädningsrummet efter den makalösa vändningen knäppte vi på Bayerischer Rundfunk på tv för att följa EAs lottning för kvartsfinalen.

Rösterna var många i omklädningsrummet, och de flesta ropade efter Napoli och Cavani.

...and Juventus will play against... Borussia Dortmund!

Ett tyskt lag igen, vi stannar kvar här. Det är bra go i laget nu.

Omgång 2. EA Division 8.

Lille, hemma på Juventus Stadium. Ett Lille förstärkt av Joe Cole inför den här säsongen.

Första halvlek och båda lagen går ut tveksamt och känner på varandra. Det märks att det är två osäkra lag som båda kommer från svidande förluster. Matri är tillbaka i startelvan igen efter att Quagliarella inte riktigt räckt till och Luca Toni inte är i form överhuvudtaget.

En Alessandro Matri (som förvånande nog faktiskt är rätt snygg i sina extrakilon) gör sin gubbe och smeker in bollen i bortre med ett fint skott strax utanför straffområdet. 1-0!

Matchen fortsätter att pendla fram tills den 67e minuten då det ofattbara händer - STRAFF EMOT OSS IGEN!

Andrea Barzagli sliter lite i Lillespelarens tröja och han lägger sig ner.

DOG HAN? Nä, en klassisk jävla filmning och ytterligare ett tecken på att domarkåren är emot oss.

Buffon chansar och står kvar i mitten men Moussa Sow lägger tyvärr in den rätt kyligt nere vid vänstra stolproten. Mörker.

I det här läget önskar man att timeouts även skulle finnas i fotboll, men ja... nu gör det ju inte det tyvärr.

KOM HIT PIRLO! Skrek jag mitt i Lillespelarnas vilda firande vid vårt straffområde och gav honom en lapp med nya direktiv.

- Capisce?

- Sì presidenziali spirituale!

Fyra minuter senare spelar Pirlo fram Vidal som genom en klassisk sulfint får öppen gata och dundrar in 2-1.

-JAAAA! SUCCÉÄNDRINGAR!

Inte nog med det, i den 79e minuten smeker Krasic in en boll vid första stolpen och första segern i division 8 är lika självklar som att käka Bällstaburgare med bea på fredagar.

Inget kan stoppa oss.

Tillbaka i Marseille, tillbaka på Stade Vélodrome, denna kokande franska gryta.

-Bienvenue à la Division 8! ropade Didier Deschamps till mig i katakomberna innan matchstart.

Trevlig kille den där Didi tänkte jag.

90 minuter senare står vi återigen med brallorna nere vid fotknölarna och 4 mål i baken.

-RENTREZ CHEZ VOUS, RENTREZ CHEZ VOUS LA PESTILENCE COMME!

ekar från South Winners på Virage Sud (Direkt översatt betyder det "Åk hem, åk hem, pestsmittade as!)

...och det är först nu jag inser att Didi inte var trevlig, han hånade mig och mina killar.

Statistik:

Juventus: 12 skott, 7 på mål, 0 i mål

Marseille: 6 skott, 3 på mål, 4 i mål

Media är emot oss, tränarkollegor är emot oss och domarna är emot oss. Två straffar? Kom igen nu för fan.

Spelarbussen på väg hem till Turin är oerhört tyst, stämningen är skrämmande lik hur det var för två säsonger sedan på väg ifrån samma arena.

Det enda ljudet är från raden längst bak där Del Piero sitter med sina sprojlans Sennheiser X87c, Coolio - Gangstas paradise.

Gav boysen en väl förtjänad månads ledighet efter den hårda avslutningen. Lite tid att umgås med nära och kära, sol och bad.

Nu är de dock tillbaka och vissa verkar ha tagit det här med ledighet lite väl långt, även om de flesta skött sig. Matri t.ex, kommer tillbaka med en Adriano-kagge och blir därför bänkad i dagens viktiga division 8-premiär. Quagliarella, som inte debuterat för mig än, får ta hans plats.

En sak jag blir uppriktigt förbannad på är när spelare, välbetalda proffs, inte fungerar som de ska under eget ansvar. Det spelar ingen roll om man är stjärna eller inte.

Vi är ett kollektiv, vi är en lagmaskin.

Försäsongsmatch mot Inter i Milano.

Man kan lätt säga att det är en lite konstig känsla att gå in i omklädningsrummet efter en sådan här vinst. Firandet avtar lite och man märker att grabbarna är nervösa... Division 8, herregud. Det trodde man aldrig för ett par dagar sen när killarna gick av planen med byxorna nere vid anklarna och brustna hjärtan efter att ha åkt ur division 9.

Det här är en historia om ett lag som chockade en hel värld. Ett lag som debuterade i FIFA12s seriesystem genom att ånga igenom division 10  som nykomlingar och direkt avancemang till division 9. Väl där slutade askungesagan. Efter sju förluster, en oavgjord och två vinster åkte de ner lika snabbt som de kom upp, kanske t.o.m snabbare.

Flaskor och avslitna skruvdobbar ven genom luften efter debaklet i Marseille och den kärleksfulla stämningen som genomsyrat truppen den senaste säsongen var som bortblåst.

Del Piero som ännu inte har gjort en match, lutar sig tillbaka mot sin oanvända #10-tröja och suckar.

- Kom igen nu killar. Det här är väl inte vad vi vill va?

Säsongen efter reser sig Juventus och lattjar hem division 10 lika lätt som första gången, om inte ännu lättare. Glädjen finns där igen, killarnas bultande hjärtan för klubben finns där igen, hos Buffon, hos Pirlo, hos Luca Toni, hos Vucinic, hos Krasic och hos Del Piero.

Väl tillbaka i division 9 är det många osäkra och nedsänkta huvuden som står i spelargången på väg in på Signal Iduna Park i Dortmund.

- UPP MED HUVENA KILLAR! skriker jag

- HÅLL KÄFTEN! Skriker Jürgen Klopp, Borussia Dortmunds tränare till mig.

Jag är bättre än så tänker jag, även om jag där, just då, vill lägga en spottloska i nyllet på honom. Sådär säger man väl inte? Bara onödigt och inte alls speciellt FIFA Fair Play.

Efter en trevande inledning där båda lagen vill lite för mycket börjar bollarna trilla in. 0-1 kommer, 0-2 kommer, 0-3 kommer, 0-4 kommer och i 83e minuten kommer 0-5.

...och sådär fortsätter säsongen. Segrarna rullar in in på löpande band och vi kliver upp en till division utav bara farten.

2 oavgjorda, 3 förluster (alla mot Marseille) och framförallt - 5 vinster där den sista kammades hem i sista omgången, borta mot PSG i 87e minuten.

Pirlo (den enda spelaren i klubben med en guldmedalj från Gothia Cup) väggspelar med Alessandro Matri och... ja, resten är en kärlekshistoria.

http://www.ea.com/uk/football/videos/ugc/96907400

Det är nu min och framförallt mina killars historia börjar, från botten till toppen, med start i EA Sports Division 8.

Vi är Juventus från Turin och det är jag som är MEKSCHMEK.